skip to main |
skip to sidebar
En äkta lyxdag. Bad med Signe på morgonen. Sovstund i soffan. Besök av försäkringsmäklare och tecknande av barnförsäkring. Latte med en kompis. Promenad och sushi till lunch med samma kompis. Och så reashopping till Signe. Påslakan och täcke till spjälsäng, aktivitetsfilt, vit solhatt, bruna byxor och skallra. Allt för halva priset. Bra shopping. Bra dag.
Det tog nästan ett år. Men nu, äntligen,har lägenheten fått sina tavellister uppsatta. Jag och mannen måttade, borrade och skruvade. Och Signe sov. Som en stock. Nu återstår bara att komma överens om vilka tavlor som ska stå var. Fast det är ju fördelen med lister - att vi faktiskt kan ändra om hur mycket vi vill.
Att kolla på roliga saker som hänger och flänger är just nu det roligaste som finns. Tycker Signe. Därför är både hon och mannen och jag glada över det ytterst färgglada babygymmet som vi fått låna av ett par vänner. Och när vi ändå var där fick vi även låna spjälsäng, gåstol och mjuka böcker. Med lunch, fika och några nedbrända filmer är vi grymt bortskämda. Och glada.
Jag hittade den på julmarknaden i Gamla stan och den har snabbt blivit Signes favvo. En röd/svart nyckelpiga som nu dinglar från dörrposten till köket och bidrar till några av dagens höjdpunkter när Signe ler med hela ansiktet och ger ifrån sig underbart gurglande ljud. Och så mycket mer än det behöver inte jag för att fyllas av den där ögonblickslyckan.
Nu är den framme igen. På riktigt och fullt ut - yogamattan. Jag tränade fram till sex veckor innan Signe föddes och höll sen upp i sju veckor. Sen började jag träna hemma, för att lära känna min nya kropp. Och idag gav jag mig iväg till ett nytt yogaställe i närheten av där jag bor. Det kommer att bli en ny favvo - stilren inredning och bra ledare. Jag körde nästan hela första serien och förvånade både mig själv och ledaren. Hon sa "jag har svårt att tro att du födde barn för bara 11 veckor sen " Det har jag själv också svårt att tro. Men det är jäkligt skönt att vara tillbaka. Med samma kropp som innan, och på riktigt och fullt ut.
Signe på promenad, med pappa. I Babybjörns bärsele och nya mössan.
Det hänger ett nytt smycke kring min hals. Ett smycke med vacker symbolik. Jag gillar symbolik. När jag väntade Signe bar jag Efva Attlings silversmycke Hope. Det hängde med hela graviditeten och jag fingrade ivrigt på det under förlossningen. Nu är Signe här och för några veckor sen fick jag det här smycket i gåva av en vän. Det är ett Karma-smycke och det har ordet Miracles ingraverat. För ett mirakel är hon, min flicka. Och tron på ytterligare mirakel lever i mig. Evigt och för alltid.
